Här kommer sommaren.

I sommar ska jag jobba på posten.

Tack och lov dock inte på samma ställe som jag slitit halvt ihjäl mig på i tre långa år. Inte för att jag tror att det kontor jag ska till nu på något sätt är bättre. Men bara känslan av att ta steget över tröskeln till det skitiga råtthål som nästan förstörde mitt liv skulle vara för mycket.

De två senaste somrarna har jag varit ganska bra på att ta tag i min misär. Inte gett efter för mycket för otyg som jobb och alkohol utan istället försöka hålla järnhårt fokus på vänner, bad och liknande.

Tyvärr är väl situationen så pressad att det är en motståndshandling att bara vägra bli knäckt. Att inte låta sig sugas in i uppdelningen av lyckade och misslyckade.

Dagens citat: en enda icke-revolutionär weekend är oändligt mycket blodigare än en månad av ständig revolution