Den kommunistiska rörelsen

Det finns en jävla massa människor i detta land som kallar sig kommunister, precis som jag.

Det är dock förundrande när man bläddrar runt på bloggar, hemsidor och dylikt hur olika detta begrepp betyder för olika människor. Kommunismen är en ideologi, nej det är en politisk rörelse, nej det är en materiell rörelse immanent i kapitallogiken, nej det är ett slags samhälle.

Varför kalla sig kommunist om det bestående innehållet är en massa otillräckligheter som dessutom står i motsättning till varandra?

Det är här dialektiken kommer in i bilden. Kommunismen ÄR representerad av dess politiska fanbärare, kommunismen är de ideologiska sagor som traderas i generationer, kommunismen är den materiella rörelse som kommer krossa alla ideologier och partier, kommunismen är det samhälle som vi fantiserar om som ska komma senare.

Dessa totalt motsatta innehåll utgör en dialektisk enhet. Den finns varken i ren, förfalskad eller ideal form. Den skulle inte finnas om den inte bars vidare av vidriga politiker som ser kommunism vänsterpolitik, den skulle inte heller finnas om den inte var något mer och djupare, den skulle inte finnas om den inte också pekade på alternativa livsformer (ett framtida ideal).

Att vara kommunist för mig är att identifiera mig med denna alternativa dialektiska totalitet.

Typ.