Jag har tidigare skrivit om att Debords skådespelsteori från kritik i och med att skådespelet genomsyrar och rekupererar all mänsklig kreativitet – hur kan då ett uppbrott av något slag vara möjligt? Som jag tidigare skrev har det funnits en del texter om skådespelets utsida, som jag dock inte har fått tag på och därmed inte läst.
Men vad utsidan kan var ger SI en ledtråd om i denna text.
Det framstår allt klarare att poesin i egenskap av tomt rum är konsumtionssamhällets antimateria, eftersom den inte kan konsumeras (den motsvarar inte de moderna kriterierna på ett konsumtionsobjekt: att vara likvärdigt för en passiv massa av isolerade konsumenter).
Poesin skall dock inte förstå som något så trivialt som dikter. Snarare förstår jag poesin som den revolutionära festen – den mänskliga aktivitet som ännu inte omkodats av makten till skådespel. Exakt vad som är revolutionär poesi och vad som är skådespel kan man dock inte helt säkert veta.
Det enda man kan vara säker på är vad som inte är en epoks poetiska äventyr: dess falska, erkända och tillåtna poesi.
För övrig noterar jag att den gamla trottesidan revolution.se fått ett rejält lyft med bra artiklar och fina bilder.
