Idag känner jag mig allt annat än stark. Jag har blivit påmind om något jag har tänkt måttligt på de senaste åren.
Det är sjukt konstigt. Där sitter man omgiven av ting man tror att man är fullt bekant med. Man vet exakt sin plats i världen. Bänken man sitter på, väskan man har på ryggen, boken man har i sin hand och så vidare – alla dessa ting som utgjorde min omvärld tycktes för en sekund sedan vara en självklar värld.
Men för en sekund slår en tanke rot, och alla saker förändras till sina väsen, världen är har vänts upp och ned. Det är som att min fiende, som inte ens vet vem jag är, har lyckats pumpa in en annan mening i alla saker som omgav mig. Han har snott min värld bara genom att få mig att tänka på honom. Fy fan vad vidrigt.
