Idag har jag haft en härlig dag.
Jag begav mig ner till stan för att besöka nassarnas demonstration, som de menar syftar till att försvara det svenska folket. Jag upplevde dock inte mycket till försvar, då de skogstokiga och genomettriga små svinen attackerade alla ”svenskar” som stod och tittade på marschen.
Inte för att jag är särskilt förtjust i det som den autonoma vänstern brukar kalla ”militant antifascism”, men idag blev det ju en rejäl fest av alltihopa och det tackar man ju inte nej till!
Ju mer folk som bunkrades upp och skrek mot nassarna, desto mer röjj blev det. Polisen hade ingen koll, nassarna hade ingen koll, antifascisterna hade ingen koll, och det slutade i praktfiasko för nassarna och en allmänt trevlig situation.
Det som förundrar mig med antifascismen är att den tycks vara väldigt bra på att förlösa situationer som är bra mycket intressantare än antifascismen som sådan, i alla fall när kalaset sker mitt i city och inte i någon grådaskig förstad.
