Att vara eller inte vara…

Jag kan verkligen inte fatta detta med del och helhet, identitet och annanhet.

Hegel skriver att en sak inte bara kan vara (det finns inget rent vara, alla saker innefattar också icke-vara, exempelvis en hand är inte bara en hand, den är också en icke-fot). Saken måste vara något. Detta gör att den med nödvändighet ständigt övergår i något annat. Detta kan ju nästan påminna om sunt förnuft. Men hoppet Hegel gör efter detta är för mig totalt obegripligt.

Resonemanget lyder: Då det som saken övergår i är exakt likadant som det som övergår i saken, så slår saken bara över i sig själv. Allt är alltså i grunden ett

Totalt genomknasigt i mina öron. Vad tycker ni?

Jag orkar inte med detta, jag vill ju bara

BADA.